Salenko förnedrar den stora satan i väst

Idag mår jag mycket bättre! Jag har inte alls lika ont i halsen nu. Det beror nog på whiskeyn igår, och olles häxbrygd förstås. Jag är alltså inte döende längre. Därför tar jag nu med kraft tillbaka gårdagens bekännelse till kristendomen. Hallelujah! För att fira min återvändo till ateismen så tänkte jag att jag skulle skriva lite om avskaffandet av religionsfriheten.

För er som inte orkar läsa artikeln (det är jobbigt nog att läsa min artikel liksom) så ska jag här försöka sammanfatta den lite kort. Det är representanter för förbundet Humanisterna, en ateistisk organisation, som argumenterar för att man bör avskaffa lagen om religionsfrihet i Sveriges grundlag. De skriver att den är överflödig, eftersom allting som ingår i tro och religionsutövande redan skyddas av andra delar av grundlagen, nämligen rätten till yttrandefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet. De menar att en särskild del i grundlagen för just religionsfrihet inte bara är onödig, utan också problematisk då den är svårtolkad och inkonsekvent. De ifrågasätter vem som har rätt att avgöra om en religion är en religion, alltså vilka kriterier som måste uppnås för att en organisation ska omfattas av lagen om religionsfrihet. De ger rätt komiska exempel på detta i näst sista paragrafen.



Nåväl, nu till mina egna tankar om detta. Jag tycker att det de skriver är helt rimligt, varför skulle just religioner få ett särskilt stycke i grundlagen? Det finns inga särskilda grundlagar som specifikt garanterar våra rättigheter att svära, vara med i ett fotbollslag eller ha bastukvällar, utan vi förväntas nöja oss med att detta täcks av yttrandefriheten, föreningsfriheten respektive mötesfriheten. Varför måste troende människors (självklara) rätt att tro på olika saker och ting ha ett särskilt omnämnande i grundlagen?

En präst och en redaktör för en muslimsk tidning har skrivit ett svar i expressen. De skriver att det finns en viktig anledning till att vi har religionsfrihet, nämligen förföljelsen av religiösa människor över hela världen. De nämner förintelsen som exempel, vilket är en vanlig metod för att knipa poäng i debatter. Jag är dock tveksam till om förintelsen verkligen hade kunnat förhindras om Tyskland hade haft en klausul om religionsfrihet i sin grundlag när Hitler tog makten. Visst är det viktigt att ha förintelsen i åtanke när man skriver grundlagar, men är det inte bäst att ha en allmän grundlag som ger lika skydd åt alla, vare sig de är judar, kristna, handikappade, homosexuella, romer eller kommunister? Vidare så jämför de i sin artikel Humanisterna med stalinister, och insinuerar att de vill avskaffa åsiktsfriheten. De förklarar att de själva vill fortsätta vara kristna och muslimer och fostra sina barn i denna tro och denna gemenskap, öppet och ärligt. Bra, det får de hemskt gärna göra, inget av detta skulle förhindras av att lagen om religionsfrihet togs bort.




Humanisternas förslag kritiseras också i en ledar-artikel i Eskilstuna-Kuriren. Där nämner de bland annat att religionsfriheten måste vara kvar eftersom dess kärna är oinskränkbar, till skillnaden från de andra rättigheterna. Som exempel nämner de att mötesfriheten kan inskränkas efter avvägning mot ordnings- och andra samhällsintressen. Ja, möten kan ju stoppas av statsmakten om de misstänks kunna leda till stök, polisen kan ju skingra huligan-gäng efter fotbollsmatcher och så. Religionsfriheten är däremot fullständigt oinskränkbar, verkar författaren mena. Därför skulle skyddet för religiösa människor försämras om de bara hade de "svaga" grundlagarna att luta sig mot, och inte sin "starka" lag om religionsfrihet. Kan detta verkligen vara sant?? Nej, givetvis inte. Självklart så kan religionsfriheten i dagsläget inskränkas precis lika mycket som de andra grundläggande rättigheterna. En satanist-gudstjänst med djuroffer skulle ju omedelbart stoppas av statsmakten eftersom djurskyddslagar står över religionsfriheten. Åke Green frikändes förvisso från hets mot folkgrupp efter sitt uttalade om homosexuella, men det var nog snarare yttrandefriheten som kom till hans räddning, och inte religionsfriheten. Om det verkligen var religionsfriheten som avgjorde så skulle det innebära att det är okej att säga fruktansvärda saker om man gör det i religionens namn, och isåfall så skulle det _verkligen_ finnas anledning att göra sig av med lagen om religionsfrihet.

Avslutningsvis så måste jag ändå säga att jag faktiskt inte hänger upp mig så jättemycket på det här. Jag förstår att många religiösa människor blir upprörda av det hela, och jag går med på att det kanske är bäst att låta lagen om religionsfrihet vara kvar, av den enkla anledningen att det är enklare att låta saker och ting vara än att ändra och böka. Jag tycker däremot att det här är en intressant grej att fundera kring, och det kan behövas lite mer debatt i religionsfrågor tycker jag.

Vad tycker ni?