Simpsonize me!
Jag tycker inte att simpsons är så jättebra. De senaste säsongerna har bara gått neråt tycker jag, handlingarna känns bara trista, alternativt utflippade. Och inte utflippade på ett bra sätt, som i Family Guy eller American Dad, utan på ett dåligt, tråkigt simpsons-sätt. Nu kommer en simpsons-film också, så nu är de mer hypade än någonsin. Jaja, den kan säkert vara underhållande. Inte värd att se på bio kanske, men jag ska ju helt klart... köpa... den... och kolla på den hemma. Anyway, mitt simpsonsförakt till trots så tänker jag spela med i deras lilla spel och sprida reklam för filmen (och burger king, som verkar ha nåt slags kontrakt med dem). I veckans Flamman så blev jag nämligen tipsad om den småroliga sidan simpsonizeme, där man laddar upp en bild av sig själv och får den förvandlad till en simpsons-karaktär. Det är inte fullt så häftigt som det låter, det mesta jobbet får man göra själv, men det är rätt kul ändå. Låt mig därför presentera mig själv, samt min goda vän Hugo Chavez (som för övrigt fyller år imorgon (lördag), det ska vi fira!!!) som simpsons-karaktärer:
Många av er läsare kommer jag att träffa imorgon, då vi samlas hos Per för att fira Peter, Hugo och den bolivarianska revolutionen i Venezuela. Då blire Mk II Dödsshots, det ska bli spännande. Vi ses då!
Många av er läsare kommer jag att träffa imorgon, då vi samlas hos Per för att fira Peter, Hugo och den bolivarianska revolutionen i Venezuela. Då blire Mk II Dödsshots, det ska bli spännande. Vi ses då!
What really grinds my gears
Idag tänker jag skriva om något som irriterar mig. Bemanningsföretag! Varför måste de göra allting så krångligt och dåligt? När man letar jobb på arbetsförmedlingens hemsida och ett bemanningsföretag har lagt ut en annons så får man bara veta vilken yrkeskategori det rör sig om, samt vilken stad. Ingenting om vilket företag det gäller. Det är superhemligt, av någon anledning. Personligen så vill jag gärna veta vilka företag det är jag söker jobb hos. Och när man sen väl ska söka jobbet så måste man fylla i ett vansinnigt omfattande formulär på bemanningsföretagets hemsida. Men det behöver man bara göra en gång, säger folk då. Sen kan man söka hur många jobb som helst jätteenkelt, säger folk. NEJ! För det finns elva miljarder bemanningsföretag!!! Varje gång jag ser en ny jobbannons så är det ett nytt jädra bemanningsföretag! Man måste fylla i elva miljarder medlemsformulär på elva miljarder hemsidor, och om någon liten detalj ska adderas till ens CV så måste man leta upp dessa elva miljarder sidor, och lägga till denna detalj elva miljarder gånger! Argh!!
And that really grinds my gears.
Känner du vår kronprinsessa?
Det gör tydligen inte jag. Jag var inne på DN's nätsida (enbart för serierna, jag skulle aldrig gå bakom ryggen på aftonbladet!) och hittade testet "känner du vår kronprinsessa?", jag fick 1 rätt av 7 möjliga. Jämmer och elände! Det känns som att jag har svikit mitt kungahus. Kanske om jag hade spenderat gårdagen med att fira Victorias 30-årsdag istället för att titta på film hos Per, så hade jag varit en bättre kunglig undersåte.
Jag har överhuvudtaget känt mig som en rätt dålig kunglig undersåte på sistone. Eller ja, hela mitt liv faktiskt. Jag skäms givetvis för detta, vårt kungahus är trots allt en fin gammal tradition som måste bevaras. Vi har redan blivit av med så många fina svenska traditioner, såsom dödsstraff, slaveri och statsreligion, vi har verkligen inte råd att förlora ytterligare en. Samtidigt så kan jag inte låta bli att känna att det till viss del är kungahusets eget fel att svenska folket har en så förslappad relation till monarkin. Jag tycker inte att de riktigt lever upp till sin historiska roll. Var är de kungliga droskorna som stänker gyttja på mig när jag är ute och promenerar? Var är de kungliga knektarna som pokar mig i ryggen med hillebarder för att jag ska hurra högre på Victorias födelsedag? Jag känner liksom inte historiens vingslag. Nu har vi en kungafamilj som mest åker runt och visar upp sig i fina kläder så att pensionärer kan titta på dem på TV och känna sig svenska. Och så åker de förstås utomlands och ger "bra PR" för Sverige på något oförklarligt vis (Steg 1: Skaka hand med främmande människor i andra länder. Steg 2: ??? Steg 3: PROFIT). Hade jag varit kung så hade det blivit andra bullar, det kan jag tala om! Jag hade minsann sett till att utnyttja mina privilegier, och leva upp till min titel. Så här hade jag gått till väga:
Först så hade jag hållit en låg profil, klippt av band och svamlat opolitiskt mumbojumbo på invigningar och så. Jag hade väntat till precis efter ett riksdagsval. Sen hade jag släppt loss! Det är nämligen så att de lagar som reglerar monarkin står i grundlagen, och grundlagen kan bara ändras genom två riksdagsbeslut med ett riksdagsval emellan, för att ingen regering ska kunna kuppa igenom någonting. Precis efter ett riksdagsval är jag alltså garanterad fyra år av fullständig frihet, om inte riksdagen väljer att upplösa sig själv och utlysa nyval (vilket kan ske tidigast 3 månader efter föregående val). Och med fullständig frihet så menar jag verkligen fullständig frihet, ty "konungen kan ej åtalas för sina gärningar" enligt sjunde paragrafen, femte kapitlet i regeringsformen. Nu hade jag gett mig ut på Sverige-turné, och supit, knarkat och våldtagit så det stod härliga till. När mitt årliga bidrag på 48 miljoner kronor för privat konsumtion tog slut så hade jag helt enkelt tagit det jag ville ha, och mördat alla som stod i min väg. Vid det här laget så tror jag att riksdagen hade bestämt sig för att rösta fram en begränsning av mina befogenheter (något som måste upprepas efter nästa riksdagsval för att få effekt). Då hade jag sökt upp och mördat alla riksdagsledamöter som velat begränsa mina befogenheter. Vad ska de göra liksom? Jag är kung, jag får mörda vem jag vill, det står i grundlagen. Skulle de ändå lyckas avsätta mig så gör det inte så mycket. Då pensionerar jag mig och flyttar in hos min diktatorpolare, sultanen av Brunei. Det är ju inte som att jag kan bli fängslad i Sverige, jag har ju inte begått något brott.
Nej, skämt åsido. Monarkin, den är kass. Nu är det dags att vi gör oss av med skiten tycker jag. Är tyskarna stolta över sin tid som tredje riket? Är jänkarna stolta över sin historia av slaveri? Nej. Varför i helsike förväntas då vi svenskar vara stolta över att Sverige har varit en diktatur? Monarkin är en rest från en mörkare tidsålder, då adeln och kyrkan delade upp Europa mellan sig och lämnade vanligt folk att slava och dö. Kungar och drottningar hör hemma i sagor och historieböcker, ingen annanstans. Läs bara det inledande stycket i successionsordningen, hur aktuellt känns detta idag? Hur ovärdigt är det inte för en modern, demokratisk stat att ha denna smörja i sin grundlag? Det lät säkert som en strålande idé vid den tidpunkten, när "Svea rikes Ständer, grevar, friherrar, biskopar, ridderskap och adel, klerkeri, borgerskap och menige allmoge" skrev ihop dumheterna för 200 år sedan, men nu är det väl ändå dags att städa upp lite. Skärpning, Sverige! It's time to take out the trash.
Jag har överhuvudtaget känt mig som en rätt dålig kunglig undersåte på sistone. Eller ja, hela mitt liv faktiskt. Jag skäms givetvis för detta, vårt kungahus är trots allt en fin gammal tradition som måste bevaras. Vi har redan blivit av med så många fina svenska traditioner, såsom dödsstraff, slaveri och statsreligion, vi har verkligen inte råd att förlora ytterligare en. Samtidigt så kan jag inte låta bli att känna att det till viss del är kungahusets eget fel att svenska folket har en så förslappad relation till monarkin. Jag tycker inte att de riktigt lever upp till sin historiska roll. Var är de kungliga droskorna som stänker gyttja på mig när jag är ute och promenerar? Var är de kungliga knektarna som pokar mig i ryggen med hillebarder för att jag ska hurra högre på Victorias födelsedag? Jag känner liksom inte historiens vingslag. Nu har vi en kungafamilj som mest åker runt och visar upp sig i fina kläder så att pensionärer kan titta på dem på TV och känna sig svenska. Och så åker de förstås utomlands och ger "bra PR" för Sverige på något oförklarligt vis (Steg 1: Skaka hand med främmande människor i andra länder. Steg 2: ??? Steg 3: PROFIT). Hade jag varit kung så hade det blivit andra bullar, det kan jag tala om! Jag hade minsann sett till att utnyttja mina privilegier, och leva upp till min titel. Så här hade jag gått till väga:
Först så hade jag hållit en låg profil, klippt av band och svamlat opolitiskt mumbojumbo på invigningar och så. Jag hade väntat till precis efter ett riksdagsval. Sen hade jag släppt loss! Det är nämligen så att de lagar som reglerar monarkin står i grundlagen, och grundlagen kan bara ändras genom två riksdagsbeslut med ett riksdagsval emellan, för att ingen regering ska kunna kuppa igenom någonting. Precis efter ett riksdagsval är jag alltså garanterad fyra år av fullständig frihet, om inte riksdagen väljer att upplösa sig själv och utlysa nyval (vilket kan ske tidigast 3 månader efter föregående val). Och med fullständig frihet så menar jag verkligen fullständig frihet, ty "konungen kan ej åtalas för sina gärningar" enligt sjunde paragrafen, femte kapitlet i regeringsformen. Nu hade jag gett mig ut på Sverige-turné, och supit, knarkat och våldtagit så det stod härliga till. När mitt årliga bidrag på 48 miljoner kronor för privat konsumtion tog slut så hade jag helt enkelt tagit det jag ville ha, och mördat alla som stod i min väg. Vid det här laget så tror jag att riksdagen hade bestämt sig för att rösta fram en begränsning av mina befogenheter (något som måste upprepas efter nästa riksdagsval för att få effekt). Då hade jag sökt upp och mördat alla riksdagsledamöter som velat begränsa mina befogenheter. Vad ska de göra liksom? Jag är kung, jag får mörda vem jag vill, det står i grundlagen. Skulle de ändå lyckas avsätta mig så gör det inte så mycket. Då pensionerar jag mig och flyttar in hos min diktatorpolare, sultanen av Brunei. Det är ju inte som att jag kan bli fängslad i Sverige, jag har ju inte begått något brott.
Nej, skämt åsido. Monarkin, den är kass. Nu är det dags att vi gör oss av med skiten tycker jag. Är tyskarna stolta över sin tid som tredje riket? Är jänkarna stolta över sin historia av slaveri? Nej. Varför i helsike förväntas då vi svenskar vara stolta över att Sverige har varit en diktatur? Monarkin är en rest från en mörkare tidsålder, då adeln och kyrkan delade upp Europa mellan sig och lämnade vanligt folk att slava och dö. Kungar och drottningar hör hemma i sagor och historieböcker, ingen annanstans. Läs bara det inledande stycket i successionsordningen, hur aktuellt känns detta idag? Hur ovärdigt är det inte för en modern, demokratisk stat att ha denna smörja i sin grundlag? Det lät säkert som en strålande idé vid den tidpunkten, när "Svea rikes Ständer, grevar, friherrar, biskopar, ridderskap och adel, klerkeri, borgerskap och menige allmoge" skrev ihop dumheterna för 200 år sedan, men nu är det väl ändå dags att städa upp lite. Skärpning, Sverige! It's time to take out the trash.
Bestefar og jeg
För en vecka sedan tog jag Carl Bildt i försvar, och nu länkar jag till dansk underhållning. Allt står inte rätt till i Tomas huvud just nu. Men när gör det egentligen det? Den här videon var iaf helt hejdlöst rolig tycker jag.
Why does Michael Bay get to keep on making movies?
Oj vilken vecka
Nu är den magiska veckan slut, snyft. Nu är det dags att återgå till den gråa vardagen. En fördel med det är förstås att jag får tid att blogga lite. Just ikväll är jag dock alltför sliten för att åstadkomma något häftigt. Jag nöjer mig därför med att ge er den här lilla godbiten från Demokratiska folkrepubliken Korea (via aftonbladet).
Jag tycker att det var särskilt roligt att män över 50 får ha två centimeter längre hår än yngre män, men enbart om de använder den extra längden till att dölja tunnhårighet. Hihi.
Jag tycker att det var särskilt roligt att män över 50 får ha två centimeter längre hår än yngre män, men enbart om de använder den extra längden till att dölja tunnhårighet. Hihi.
