Djävulens advokat
Hej! Nu skriver jag ett blogginlägg, efter ett litet uppehåll. Sådana här uppehåll får ni vänja er vid från min sida, ty jag är en mycket komplicerad man. Mycket djup. En stor konstnär kan inte bara tvinga sig själv att producera konst, han behöver inspiration. På samma sätt så kan jag inte bara tvinga mig att skriva blogginlägg, jag behöver aftonbladet, och aftonbladet har inte gett superbra utdelning på sistone. Det var en fantastisk nyhet om hårdrockaren som räknades som handikappad pga av sitt musikintresse, men osto hann före mig med den nyheten, så det blev inget. Jag vet inte vad jag hade gjort utan aftonbladet alltså. Inte bloggat i alla fall. Fast det är klart, man kan även fråga sig vad aftonbladet hade gjort utan mig.
Nu hittade jag dock en nyhet som handlar inte bara om Carl Bildt, utan även om bloggande. Den handlar om Carl Bildts blogg! Det som skett är att chefsåklagare Jörgen Lindberg har inlett en förundersökning mot Carl, som misstänks för brott mot lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor. Jag är ingalunda jurist, men som akademiker och intellektuell så gör jag den kvalificerade gissningen att detta är en lag som säger att man ska visa ansvar för elektroniska anslagstavlor. Eller låta bli att visa ansvar för dem. Något av dem. I vilket fall som helst så ska Carl Bildt tydligen ha begått ett brott när han lät bli att ta bort rasistiska kommentarer. Jag tror att Jörgen Lindberg läste igenom Carls blogg och fann att vissa av kommentarerna var "minst sagt magstarka".
Nu känner jag att jag måste agera djävulens advokat här. Jag tycker att det är fånigt att Carl ska vara ansvarig för allting som skrivs i kommentarer på hans blogg. I vårt blogg-gäng så är vi bara en handfull människor som kommenterar varandras inlägg, och vi har redan producerat mer dumheter än man kan skaka en pinne mot. Carl Bildt har tydligen 13 000 kommentarer på sin blogg. Vem orkar gå igenom gå igenom vad 13 000 internet-människor skriver? När jag läser politiska kommentarer på sidor som är tillgängliga för allmänheten så blir jag dum i huvudet efter fem-sex kommentarer. Carl Bildt må vara en härdad politiker, men inte ens han kan väl förväntas stå emot den massiva dumhet som florerar på internet. Nä, jag tycker att det här är fånigheter. Stackars Carl.
Nu hittade jag dock en nyhet som handlar inte bara om Carl Bildt, utan även om bloggande. Den handlar om Carl Bildts blogg! Det som skett är att chefsåklagare Jörgen Lindberg har inlett en förundersökning mot Carl, som misstänks för brott mot lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor. Jag är ingalunda jurist, men som akademiker och intellektuell så gör jag den kvalificerade gissningen att detta är en lag som säger att man ska visa ansvar för elektroniska anslagstavlor. Eller låta bli att visa ansvar för dem. Något av dem. I vilket fall som helst så ska Carl Bildt tydligen ha begått ett brott när han lät bli att ta bort rasistiska kommentarer. Jag tror att Jörgen Lindberg läste igenom Carls blogg och fann att vissa av kommentarerna var "minst sagt magstarka".
Nu känner jag att jag måste agera djävulens advokat här. Jag tycker att det är fånigt att Carl ska vara ansvarig för allting som skrivs i kommentarer på hans blogg. I vårt blogg-gäng så är vi bara en handfull människor som kommenterar varandras inlägg, och vi har redan producerat mer dumheter än man kan skaka en pinne mot. Carl Bildt har tydligen 13 000 kommentarer på sin blogg. Vem orkar gå igenom gå igenom vad 13 000 internet-människor skriver? När jag läser politiska kommentarer på sidor som är tillgängliga för allmänheten så blir jag dum i huvudet efter fem-sex kommentarer. Carl Bildt må vara en härdad politiker, men inte ens han kan väl förväntas stå emot den massiva dumhet som florerar på internet. Nä, jag tycker att det här är fånigheter. Stackars Carl.
Breakin' the law, breakin' the law
Läste på aftonbladet att Paris Hilton sluppit ur fängelse nu, efter tre dagar bakom lås och bom. Nu ska hon ha en fotboja på sig ett tag bara. Mental ohälsa ska tydligen vara anledningen. Ja, man kan ju inte hålla någon fången om de mår dåligt av det. Det vore ju jätteelakt. Jaja, man får väl vara glad för Paris' skull antar jag, och det kommer att bli kul att se hur Per reagerar på detta.
Däremot så reagerade jag mer på några andra saker jag läste i artikeln. Först och främst så stod det att Paris fick sitt fängelsestraff på 45 dagar halverat till 23 dagar för gott uppförande, innan hon ens satt sin fot i fängelset. What the hell? Och sedan så stod det att hon själv hade tackat nej till att sitta av sitt straff i ett "pay jail". Vad är ett pay jail undrar ni då. Jo, det är tydligen ett privat fängelse där rika fångar mot betalning får förmåner och vip-behandling. Så var det med demokrati, rättvisa och likhet inför lagen.
Däremot så reagerade jag mer på några andra saker jag läste i artikeln. Först och främst så stod det att Paris fick sitt fängelsestraff på 45 dagar halverat till 23 dagar för gott uppförande, innan hon ens satt sin fot i fängelset. What the hell? Och sedan så stod det att hon själv hade tackat nej till att sitta av sitt straff i ett "pay jail". Vad är ett pay jail undrar ni då. Jo, det är tydligen ett privat fängelse där rika fångar mot betalning får förmåner och vip-behandling. Så var det med demokrati, rättvisa och likhet inför lagen.
Bibeldags igen!
Per sa till mig tidigare idag att jag var dålig på att blogga, för det var flera dagar sen jag postade något senast. Jävla Per, ska alltid tycka en massa. Nåväl, som hämnd för hans grova och kränkande påhopp så ska jag skriva ett inlägg om en grej som han berättade. Haha! Jag stjäl hans idé!
I senaste numret av tidningen Amos, som alla vi goda kristna får hem i brevlådan varannan månad, så är det en artikel om kristna djurrättsaktivister. Det är tre djupt troende kristna ungdomar som använder ickevålds-metoder för att bråka med köttindustrin. Tidigare så hade de brutit sig in hos Sveriges lantbruksuniversitets forskningsanläggning i Uppsala och räddat 12 hönor som de gav till en familj på landet. Nu senast så hade de haft en vegetarisk pick-nick på vägen utanför grindarna till ett slakteri i Skara, där de hindrade en lastbil med kött från att komma in. Efter nån timme kom polisen och hämtade dem. Så långt är väl allt bra. De är helt öppna med vad de gör, de använder inget våld och de tar konsekvenserna av sina handlingar utan att klaga. Jag är överlag mycket positiv till att bruka civil olydnad för att protestera mot sådant som man tycker är dåligt. Det roliga är hur de knyter det hela till den kristna tron. Två citat från artikeln:
"De tre vill också påminna andra kristna om kristendomens djurvänliga tradition. Genom historien finns exempel på troende kvinnor och män som visat omsorg om djuren."
"Gud skapade allt liv, inte bara människans. Alltså är även djuren inkluderade i Guds kärlek."
Kristendomens djurvänliga tradition. Guds kärlek. Jo jag tackar jag. Det finns ingenting Gud tycker bättre om än när djur dör. Som när jag skrev om Noa och syndafloden i en tidigare artikel. Det första Noa gjorde när han steg ur arken var att bränna upp djur för att göra Gud nöjd. Bibeln är full av berättelser om och uppmaningar till djuroffer. Men ta inte mitt ord för det! Varför inte låta bibeln tala för sig själv?
Jag gick in på sidan bibeln.se, som har en jättefiffig sökfunktion för att söka bibeltexter. Där gjorde jag en sökning på "brännoffer" (som i uppslagsdelen på samma hemsida förklaras: "Den viktigaste typen av offer i bibeln, bestående av ett slaktat djur som förbrändes på altaret."). Då fick jag 182 träffar. Några smakprov:
"Bränn sedan hela baggen på altaret. Detta är ett brännoffer åt Herren, en lukt som gör honom nöjd, ett eldoffer åt Herren."
2 Mos 29:18
"Men inälvor och fötter skall först tvättas med vatten. Därefter offrar prästen alltsammans genom att bränna det på altaret. Detta är ett brännoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd."
3 Mos 1:9
"Prästen skall fläka upp fågeln utan att skilja vingarna från kroppen. Sedan bränner han den på altaret, på den brinnande veden. Detta är ett brännoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd."
3 Mos 1:17
"Förutom brödet skall ni föra fram sju felfria, årsgamla lamm, en ungtjur och två baggar. De skall offras som brännoffer åt Herren, med tillhörande matoffer och dryckesoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd."
3 Mos 23:18
"och ni vill offra ett eldoffer åt Herren, ett brännoffer eller ett slaktoffer, för att uppfylla ett löfte eller som frivillig gåva eller i samband med era högtider, och därmed ge Herren en lukt som gör honom nöjd, offret av tjurar eller får,"
4 Mos 15:3
"Säg till dem: Detta är de eldoffer ni skall ge åt Herren: två årsgamla, felfria lamm som brännoffer varje dag i all framtid."
4 Mos 28:3
"Och dagen därefter frambar de slaktoffer och brännoffer åt Herren: 1000 tjurar, 1000 bockar och 1000 lamm med tillhörande dryckesoffer, mängder av slaktoffer för hela Israel"
1 Krön 29:21
Och det bara fortsätter och fortsätter. Ingenting gör Gud så lycklig som när man tar död på riiiktigt många djur. Är det bara jag som tycker att kristendom och djurrättsaktivism är så oförenligt som det kan bli? Fast det är klart, kristna människor tror ju sällan på det som står i bibeln. De tror på delar av bibeln, det som är fint och lättsmält och politiskt korrekt. När de konfronteras med obehagliga bibelcitat så mumlar de om "tolkningar", eller så håller de för öronen och ropar "Gud älskar alla lalalalalala!!!". Nåja, man får väl vara nöjd med det lilla. Att kristna människor åtminstone kan förneka delar av bibeln är ju bra. Annars hade väl alla kristna församlingar varit som Westboro Baptist Church.
I senaste numret av tidningen Amos, som alla vi goda kristna får hem i brevlådan varannan månad, så är det en artikel om kristna djurrättsaktivister. Det är tre djupt troende kristna ungdomar som använder ickevålds-metoder för att bråka med köttindustrin. Tidigare så hade de brutit sig in hos Sveriges lantbruksuniversitets forskningsanläggning i Uppsala och räddat 12 hönor som de gav till en familj på landet. Nu senast så hade de haft en vegetarisk pick-nick på vägen utanför grindarna till ett slakteri i Skara, där de hindrade en lastbil med kött från att komma in. Efter nån timme kom polisen och hämtade dem. Så långt är väl allt bra. De är helt öppna med vad de gör, de använder inget våld och de tar konsekvenserna av sina handlingar utan att klaga. Jag är överlag mycket positiv till att bruka civil olydnad för att protestera mot sådant som man tycker är dåligt. Det roliga är hur de knyter det hela till den kristna tron. Två citat från artikeln:
"De tre vill också påminna andra kristna om kristendomens djurvänliga tradition. Genom historien finns exempel på troende kvinnor och män som visat omsorg om djuren."
"Gud skapade allt liv, inte bara människans. Alltså är även djuren inkluderade i Guds kärlek."
Kristendomens djurvänliga tradition. Guds kärlek. Jo jag tackar jag. Det finns ingenting Gud tycker bättre om än när djur dör. Som när jag skrev om Noa och syndafloden i en tidigare artikel. Det första Noa gjorde när han steg ur arken var att bränna upp djur för att göra Gud nöjd. Bibeln är full av berättelser om och uppmaningar till djuroffer. Men ta inte mitt ord för det! Varför inte låta bibeln tala för sig själv?
Jag gick in på sidan bibeln.se, som har en jättefiffig sökfunktion för att söka bibeltexter. Där gjorde jag en sökning på "brännoffer" (som i uppslagsdelen på samma hemsida förklaras: "Den viktigaste typen av offer i bibeln, bestående av ett slaktat djur som förbrändes på altaret."). Då fick jag 182 träffar. Några smakprov:
"Bränn sedan hela baggen på altaret. Detta är ett brännoffer åt Herren, en lukt som gör honom nöjd, ett eldoffer åt Herren."
2 Mos 29:18
"Men inälvor och fötter skall först tvättas med vatten. Därefter offrar prästen alltsammans genom att bränna det på altaret. Detta är ett brännoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd."
3 Mos 1:9
"Prästen skall fläka upp fågeln utan att skilja vingarna från kroppen. Sedan bränner han den på altaret, på den brinnande veden. Detta är ett brännoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd."
3 Mos 1:17
"Förutom brödet skall ni föra fram sju felfria, årsgamla lamm, en ungtjur och två baggar. De skall offras som brännoffer åt Herren, med tillhörande matoffer och dryckesoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd."
3 Mos 23:18
"och ni vill offra ett eldoffer åt Herren, ett brännoffer eller ett slaktoffer, för att uppfylla ett löfte eller som frivillig gåva eller i samband med era högtider, och därmed ge Herren en lukt som gör honom nöjd, offret av tjurar eller får,"
4 Mos 15:3
"Säg till dem: Detta är de eldoffer ni skall ge åt Herren: två årsgamla, felfria lamm som brännoffer varje dag i all framtid."
4 Mos 28:3
"Och dagen därefter frambar de slaktoffer och brännoffer åt Herren: 1000 tjurar, 1000 bockar och 1000 lamm med tillhörande dryckesoffer, mängder av slaktoffer för hela Israel"
1 Krön 29:21
Och det bara fortsätter och fortsätter. Ingenting gör Gud så lycklig som när man tar död på riiiktigt många djur. Är det bara jag som tycker att kristendom och djurrättsaktivism är så oförenligt som det kan bli? Fast det är klart, kristna människor tror ju sällan på det som står i bibeln. De tror på delar av bibeln, det som är fint och lättsmält och politiskt korrekt. När de konfronteras med obehagliga bibelcitat så mumlar de om "tolkningar", eller så håller de för öronen och ropar "Gud älskar alla lalalalalala!!!". Nåja, man får väl vara nöjd med det lilla. Att kristna människor åtminstone kan förneka delar av bibeln är ju bra. Annars hade väl alla kristna församlingar varit som Westboro Baptist Church.
